En ny artikel i Biogeosciences visar på topografins roll för syrebrist i kustnära områden. Tillsammans med forskare från SYKE, Helsingfors universitet och Östersjöcentrum har vi tagit fram en modell för att identifiera områden med hög risk för syrebrist vid botten.
Syrefria bottnar är ett ökande problem i marin miljö världen över. Stora framsteg har gjorts när det gäller att beskriva syrebristens orsaker, men detaljerad kunskap om syreförhållanden i kustområden saknas ofta. Att sänkor och begränsat vattenutbyte ökar risken för syrebrist är välkänt, men exakt vilken roll topografin har för utbredningen av syrefria bottnar har inte kvantifierats tidigare.
I den här studien har vi utvecklat variabler som beskriver havsbottnens topografiska komplexitet och baserat på dessa modellerat syrebrist i skärgårdsmiljö i norra Östersjön. Våra topografiska modeller förklarar ungefär 80 % av förekomsten av bottennära syrebrist. Strax under 25 % av bottnarna i det undersökta området löper risk för syrebrist på sensommaren (augusti-september), men variationen är stor och vissa områden löper större risk för allvarlig syrebrist(O2 < 2 mg L−1).
Områden som karaktäriseras av låg vågpåverkan, är isolerade från omgivande vatten och är topografiskt skyddade av omgivningen löper större risk för syrebrist. Resultaten kan användas för att förbättra biogeokemiska modeller i kustnära områden, samt för att identifiera områden där åtgärder mot övergödning är särskilt viktiga.
Lokal förekomst av svavelbakterier (Beggiathoa) på vegetationsklädd botten vid Ornö i Stockholms skärgård Foto: Anna Engdahl/AquaBiota