• Tjänster
  • Projekt
  • Publikationer
    • Rapporter
    • Vetenskapliga artiklar
  • AquaBiota Twitter
  • Om oss
  • Nyhetsbrev
  • Medarbetare
  • Jobba hos oss
  • Kontakt
  • Svenska

AquaBiota

Välkommen till AquaBiota!

  • Om oss
  • Nyhetsbrev
  • Medarbetare
  • Jobba hos oss
  • Kontakt
  • Svenska
  • Tjänster
  • Projekt
  • Publikationer
    • Rapporter
    • Vetenskapliga artiklar
  • AquaBiota Twitter

Nya publikationer om föreslagna indikatorer inom EU:s vattendirektiv

2016-06-20 AquaBiota

Waters_logga

WATERS i fickformat
Inför den kommande slutrapporten har WATERS producerat en minirapport med de viktigaste resultaten: Resultat i fickformat från forskningsprogrammet WATERS

Nya indikatorer för vegetation
Bottenlevande växters utbredning och sammansättning påverkas av mänsklig aktivitet och dess effekter. Det gör att dessa samhällen är lämpliga att använda för bedömning av ekologisk status i enlighet med EU:s Vattendirektiv. Den nuvarande bedömningsgrunden för bentiska makrofyter baseras på djuputbredningen av ett fåtal utvalda arter. Djuputbredning representerar endast en aspekt av flera när det gäller potentiella förändringar i makrofytsamhällena till följd av miljöpåverkan. Den nuvarande metoden har också visat sig ge svag respons i grunda områden och i områden där mjukbotten dominerar och det finns därför ett behov av nya makrofytindikatorer för statusbedömning. Syftet med studien har varit att testa ett antal potentiella indikatorer och utvärdera dessa på ett homogent dataset från väl beskrivna påverkansgradienter på såväl ost- som västkust.

På västkusten utfördes studien längs med gradienten i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn. På ostkusten provtogs tre parallella gradienter i Östergötland (Bråviken, Slätbaken och Kaggebofjärden). Som huvudsaklig provtagningsmetod för undersökningarna valdes dykundersökning av 5×5-metersrutor. För att reducera variationen mellan rutor provtogs hård- respektive mjukbotten i separata rutor inom ett begränsat djupintervall. På mjukbottnar på västkusten undersöktes djuputbredningen av ålgräs (Zostera marina) med hjälp av video. Salthalt, siktdjup, totalkväve och totalfosfor provtogs i samma gradienter.

Artrikedom är en lovande indikator för hårdbottensamhällen
Studien visade att artrikedom är en lovande indikator för hårdbottensamhällen, då den ökar med ökat siktdjup och/eller minskande näringskoncentration. Kumulativ täckningsgrad och samhällskomplexitet (kvoten mellan kumulativ och total täckningsgrad) var också positivt korrelerade med siktdjup. Proportionen av arter med olika livshistoriestrategi (opportunister och sen-successionsarter) var korrelerade med siktdjup på västkusten men inte på ostkusten.

Mjukbottensamhällen på ost- och västkust reagerar olika på eutrofiering
Djuputbredningen av ålgräs på västkusten svarade starkt i den undersökta gradienten på västkusten och är därför också en lovande indikator. I de mer artrika mjukbottensamhällena på ostkusten hade områden med höga närsaltshalter och lågt siktdjup också låg artrikedom och högre inslag av toleranta arter. Dock kan en del av det mönstret förklaras av att dessa områden också har låg salthalt. Överlag var variationen inom områden stor för mjukbottenindikatorerna på ostkusten, vilket innebär att det krävs en omfattande provtagningsansträngning för att reducera osäkerheten.

Referens och länk till artikel
Wikström, S.A., Blomqvist, M., Qvarfordt, S and Nyström Sandman, A. 2016. Response of macrophyte indicators to natural and anthropogenic gradients in two coastal areas of Sweden. Deliverable 3.2-3, WATERS Report no. 2016:1. Havsmiljöinstitutet, Sweden.

Utvärdering av metoder för datainsamling
Tidigare studier inom WATERS har identifierat ett antal potentiella ekologiska indikatorer (artrikedom, kumulativ täckningsgrad, strukturell komplexitet och för mjukbotten även ett känslighetsindex, MI) för kustnära vegetation som kan ersätta eller kom­plettera den nuvarande indikatorn MSMDI. I denna rapport presenterar och diskuterar vi resultaten från test av en fältmetod för att samla in data för dessa nya indikatorer. Den testade metoden valdes för komma till rätta med några av begränsningarna i den transektmetod som främst används för vegetations­undersökningar idag. I den testade metoden ingår en given storlek på provtagningsyta, en definierad art­bestämningsnivå och substratspecifik provtagning. Vi utvärderade även rumslig, temporal och metodologisk variation i indikatorerna med hjälp av Waters osäkerhetsramverk där linjära modeller specificeras för att fånga variabilitet i provtagning samt interaktioner i tid och rum. Data samlades in i tre områden på sven­ska väst– och ostkusten.

Given ytstorlek minskar variationen mellan dykare
Resultaten visar att en given storlek på provtagnings­yta, substratspecifik provtagning och definierad taxonomisk nivå tillsammans minskar variationen i data för de föreslagna indikatorerna för hårdbotten jämfört med den nuvarande fältmetoden. Eftersom artrikedomen ökar med storleken på provtagnings­ytan krävs en given provstorlek för att kunna göra en god bedömning av denna indikator. En given storlek på provtagningsytan är inte lika viktigt för täcknings­gradsbaserade indikatorer som för artrikedom, men minskar provtagningsvariationen framförallt mellan dykare.

Svårt uppskatta täckningsgrad för långsmala arter
För både hårda och mjuka bottnar var den återstående variationen mindre för artrikedom än för kumulativ täckningsgrad och lägre på hårda än mjuka bottnar. Även MI­indexet baserat på antal arter på mjukbot­ten fungerade något bättre än MI­indexet baserat på täckningsgrad. En möjlig orsak till att de täcknings­gradsbaserade indikatorerna fungerar sämre för mjukbottensamhällen är att det finns större utrymme för tolkningsskillnader mellan dykare när det gäller bedömningen av täckningsgrad i förhållande till skottäthet hos vegetationen. Detta återspeglar san­nolikt svårigheterna i att uppskatta täckningsgraden för arter som består av långa, smala stjälkar utan blad­krona eller motsvarande, vilka utgör en större andel av arterna på mjukbotten jämfört med hårdbotten.Variationen inom område var större än variationen mellan år. Detta antyder att provtagning av fler sta­tioner per område till exempel vartannat eller vart tredje år skulle ge en minskad osäkerhet i bedömnin­gen över en sexårscykel jämfört med årliga provtag­ningar med färre stationer.

Referens och länk till artikel                                          
Nyström Sandman, A., Qvarfordt, S., Wikström, S.A. and Blomqvist, M. 2016. Evaluation of methodological aspects on data collection for assessing ecological status of vegetation according to the WFD. Deliverable 3.2-4, WATERS Report no. 2016:4. Havsmiljöinstitutet, Sweden.

Arkiverad under: Ingen

Kontaktperson


Antonia Nyström Sandman
Ledning, Fil. Dr. Marin ekologi
antonia.sandman@aquabiota.se
Telefon: 0852230252
Mobil: 0706330366

Mer info

Nyheter

Ny forskningsartikel om eutrofiering i kustzonen

mar 31

Övergödningsproblematiken i Östersjön kopplat till … Läs mer »

AquaBiota söker nya medarbetare

mar 20

Vill du jobba med havet? AquaBiota söker 8 nya … Läs mer »

Marin grön infrastruktur i kortversion

aug 14

Forskningsprojektet Imagine har undersökt olika … Läs mer »

Marin grön infrastruktur i ny rapport

jun 22

Forskningsprojektet Imagine, om förvaltning av … Läs mer »

Årets fältsäsong är igång

jun 22

Årets fältsäsong är igång och marinbiologer från … Läs mer »

Jämförelse mellan traditionellt provfiske och eDNA för inventering av kustfisk

jun 17

På uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge län har … Läs mer »

Se alla inlägg »

NYHETSBREV

Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.

Några gånger per år skickar AquaBiota ut ett nyhetsbrev med aktuell information om vår verksamhet och utvalda externa händelser.

KONTAKT

08 - 522 302 40
info@aquabiota.se

AquaBiota Water Research ABWR AB
Sveavägen 159
113 46 Stockholm

UTVÄRDERING KREDITVÄRDIGHET

Copyright © 2021 AquaBiota · An iGoMoon Website · Logga in

Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du detta.