Vaxholm är beläget mitt i Stockholms innerskärgård och stadens planering påverkas till stor del av de maritima förutsättningarna. För att åstadkomma en hållbar stadsutveckling som bevarar marina naturvärden tar staden nu fram en blåplan. AquaBiota har som en del av detta arbete fått uppdraget att kartera bottnar, inventera vegetation, bottendjur och bedöma områdenas naturvärden samt dess funktioner för fisk. Undersökningarna genomförs av Karl Florén och Henrik Schreiber. Under fältarbetet turas de om att snorkla och fridyka längs så kallade transekter som börjar vid strandkanten och slutar vid cirka 3-5 meters djup då förekomsten av större alger och kärlväxter i regel upphör. På djupare bottnar och i trånga sund med tät båttrafik använder man sig istället av undervattenskamera som tolkas framför en datorskärm.
Dropvideokamera som användes för att inventera vegetation och bottendjur.
Kyrkviken, Ekefjärd och Nibbleviken hör till de områden med högst naturvärden. I Nibbleviken förekommer ett stort antal arter, bland annat den rödlistade arten uddnate som våra samarbetspartners Naturvatten i Roslagen observerade tidigare på säsongen. I Ekefjärd hittade vi allmän dammussla, ett ovanligt inslag i bräckt vatten med en salthalt så hög som 3 promille.
Denna del av skärgården har sedan mycket lång tid präglats av mänskliga aktiviteter, och undervattensmiljön är inget undantag. På bottnarna finns såväl minnen från äldre verksamheter som nyare lämningar i form av burkar, flaskor, däck, golfbollar m.m. Listan kan tyvärr göras lång. Båttrafiken i Vaxholm hör till den intensivaste i landet, vilket påverkar vattenkvaliteten bl.a. via utsläpp och läckage av båtbottenfärger. Vattenkvaliteten påverkas dessutom av en mängd andra faktorer som enskilda avlopp, förorenade områden, avloppsvatten och dagvatten från stadsmiljö. Vid våra undersökningar av sedimenten har vi noterat att det på många håll där djupet överstiger fem meter saknas syresatta sediment och smådjur. I de mer öppna fjärdarna Torsbyfjärden, Trälhavet och Oxdjupet verkar dock syrenivåerna vara bättre med musslor, havsborstmaskar och kräftdjur på dryga 20 meter.
Sedimentprov togs för att se om sedimenten var skiktade. Skiktningarna uppkommer vid syrefria förhållanden, i frånvaro av bottendjur som gräver i bottnen. Skiktade sediment indikerar således att bottendjur saknats till följd av syrebrist under flera år.
Chironomus spp. är arter av fjädermyggor, vars larver tolererar låga syrehalter till följd av hemogolobinhaltigt blod som ger larven dess klarröda färg. Larverna utgör en viktig födoresurs för fisk som äter bottendjur.
Vasstrån och undervattensvegetation täcktes på många håll av en hydroid, Klubbpolyp (Cordylophora caspia). Arten som inte tillhör den inhemska faunan kom till Sverige troligtvis i början av 1800-talet.